Striden om silveryxan är det lockande namnet på kårens stora höstliga patrullkamp. Det evigt vandrande priset får under året pryda segrarens patrullstav till omåttlig stolthet för dem själva och gruvlig avund för de andra. Här nedan följer nu ett avsnitt ur rävpatrullens loggbok, som berättar om en sådan patrulltävling, om dess spänning och särskilt om dess krav på patrullanda.

Sjöscoutpatrullen Svärta kröner i år sin patrullstav med Silveryxan.
Patrulledaren ”Masse” ser belåten ut

I år hade vi i patrull Räv gått in för att försöka taga Silveryxan, det förnämsta priset inom Södertälje Scoutkår. Vi hade tränat orientering, signalering, Woodcraft o.s.v. så att vi skulle vara fulltränade när starten gick för Silveryxan

Vi skulle samlas vid Badparken klockan 09,00. För att få deltaga i tävlingen måste patrullen bestå av minst fem medlemmar. Vi voro sex stycken, så den grenen klarade vi oss ifrån utan poängbelastning. Efter ett kort korum av vkrc. satte tävlingen igång. Varje pl. fick nu ett meddelande på vilket det stod ett chiffer, som snabbt löstes. Första etappen blev cykel-orientering till torptecknet Laggartorp. Vi kastade oss på cyklarna och lyckades komma först ifrån start-platsen. Vi trampade allt vad tygen höll och efter att ha kört på de mest sliriga och oländiga vägar lyckades vi komma fram till torpet. Där vidtog en ny uppgift nämligen att taga av ytterdäcken på en av cyklarna och sedan montera upp det i ett träd och medelst en livlina skulle varje grabb kasta in två träff på 14 meters avstånd. Efter sju mödor och åttio besvär fingo vi av ytterdäcket och lyckades kasta in två träff per skaft. Men när vi skulle sätta på däcket igen gick innerslangen sönder. Det var så klart det!

Men det var bara att sätta igång och laga den och under tiden strömmade de andra patrullerna in.
Det blev en fullkomlig klappjakt att laga ringen och sätta på den och nu höll den luft. Visserligen höll den bara en kvart, men vad gjorde det, vi skulle ju inte använda cyklarna mera.

Ty nästa etapp blev orientering till fots till punkt 76,3. Dit anlände vi även först, men de andra patrullerna voro oss hack i häl. Ifrån detta högt belägna berg var det målspaning. Det var ganska svårt och vi uppnådde inte full poäng ty för varje mm fel som vi gjorde fingo vi stanna kvar en minut. Vi fingo sålunda vänta i sju minuter. Under tiden hann en av sjöscoutpatrullerna upp oss och de kunde starta till nästa kontroll med ett försprång av tre minuter. Spänningen blev nu olidlig. Nu gällde det att taga den snabbaste vägen till kärr-spetsen, vilken var kontrollen. Dit lyckades vi komma rätt fort och fick någon minuts försprång på sjöscout-patrullen Tärnan. Vi skulle nu följa ett spår, som ledde till ett gärde. Därifrån var det kompassgång till en gräns. Här gällde det precision. Tärnan hade nu kommit upp oss igen. Spänningen steg, men det gällde att vara noggrann och att inte slarva med kompassriktningen. Tärnan gick rätt mycket åt vänster och det var en svår självbehärskning att inte draga sig åt deras riktning. Vi gick mycket långsamt och kom efter en halvtimme fram till gränsen. Vi hade dragit oss ungefär 15 meter ur kursen, vilket var ganska bra. Tärnan trodde vi naturligtvis var före oss och vi trodde nu att hoppet om att vinna Silveryxan var ute. Men vi skulle i alla fall kämpa. Därför tog vi i med nya krafter på det spår, som nu följde och kom så småningom fram till ett berg. Där delade sig spåret åt fem håll. Här fick vi alltså skiljas och var och en av killarna följde ett spår. Samlingsplatsen kom vi överens om skulle vara på berget. Varje kille fick nu lösa olika uppgifter vid sitt spårs slut. Dessa uppgifter löd exempelvis så här: ”Hur högt är detta träd eller vilket djur har åstadkommit denna spillning eller vad heter dessa bär” o.s.v. Efter att ha löst uppgifterna kom den ena killen efter den andra till samlingsplatsen, till slut var det bara Sigge som saknades. Kommer han då aldrig? Spänningen nådde nu sin höjdpunkt. Äntligen kom han, han hade haft det svåraste att lösa. Av varje pappersbit, som killarna fått av kontrollanterna vid resp. spårs ändpunkter, fick vi ihop ordalydelsen till målet. Det var Laggartorpet! Nu började alltså spurten. Och äntligen såg vi torpet. När vi kom dit fick vi veta att vi var först i mål. Efter en halvtimme kom Tärnan. Vi hade alltså segrat!